Visst är demokratin fantastisk. Den har sina brister och fel men det är det enda vi har. Idag blev det på riktigt, demokratins utslag gav de etablerade partierna en rejäl käftsmäll. Kanske en björntjänst gjordes, men samtidigt en rejäl markering mot de som har satt dagordningen den senaste tiden, och de som har opponerat mot den. Idag värmdes för första gången riksdagens stolar av Sverigedemokratiska rumpor. För de etablerade partierna är detta såklart ett misslyckande. För mig är det ett misslyckande.
Socialdemokraterna och Moderaterna har sitt stora ansvar. Efter fyra år av Moderatstyre missnöjesröstade Sveriges väljare in ett rasistiskt parti i riksdagen. Moderaterna har flyttat synen på människan. De har gjort det stegvis, gradvis minskar kravet på människors solidariska handlingar över gränser, mellan generationer och mellan samhällsgrupper. På många sätt har det nu blivit tolererbart att prata nedsättande om människor som inte är ”samhällsbärare”, som inte kan få jobb, som behöver ekonomiskt bistånd. Reinfeldts politik har flyttat det som är politisk korrekt och mänskligt försvarbart. Den nya gränsen har gynnat ett parti som inte står upp för människors lika värde. Och det värsta av allt är att Socialdemokraterna inte har lyckats möta detta. Vi har inte lyckats ge ett alternativ, där en tillväxtpolitik skapar jämlika samhällen, där alla behövs utifrån det enkla faktum att de är människor, där alla bidrar. Socialdemokratin lyckades i ännu ett val snarare stå upp för ett system, än för människor som hamnat mellan stolarna. Vi visste inte vad vi väntade på. Eller vi vet vad målet är. Ett jämlikt samhälle där alla har en plats och kan leva ut sina innersta drömmar. Istället kom fastighetsskatten och ville straffa dem vars högsta dröm var ett hus på en gräsplätt. Vi ville straffa dem vars dröm var mer tid till barnen genom att lämna över städningen till någon annan. Så var det givetvis inte, men så blev det. Det blev principernas istället för pragmatismens socialdemokrati som gick till val.
Nu har socialdemokratin ett nytt försök till att spegla den politik som detta, vårt nya Sverige, behöver och vill ha. Vi har progressiva röster, starka människor som för länge sedan förstått åt vilket håll vi var på väg. Nu är det dags för dem att berätta. Missa inte chansen att lyssna.
