Stockholmshöst

september 28, 2011 - 2 svar

20110928-150829.jpg

20110928-150839.jpg

20110928-150902.jpg

Annonser

juni 8, 2011 - Leave a Response

20110608-151639.jpg

Jobbfika

Vardag

mars 3, 2011 - Leave a Response

Har dåligt samvete för att jag upptog en plats i bussen märk med Krum gubbe med käpp.

Att putsa lacken ger inte en snabbare bil

oktober 7, 2010 - Ett svar

 

Att lacken blir blankare för var gång du putsar den är sant. Till en viss gräns, snart blir den nött, och det gamla träder fram i repor och rispor. Inte blir bilen heller snabbare eller bättre för att den blänker mer.

Kanske är det så med partierna. Man putsar och putsar, men det man egentligen behöver är en starkare motor? Att kasta sig över varje dagsaktuell fråga och vara för eller emot är knappast det som ärligt ger en förnyelse av en politik. Att göra upp med sitt förflutna och att arbeta genom politiken, kanske till och med ta bort allt utom stommen och börja om, är mer relevant.

Socialdemokraterna har världens bästa ideologi. Världens bästa grund för att styra de politiska näsorna åt rätt håll. Pragmatismen har alltid varit partiets signum och en förmåga att se längre än till nästa beslut har alltid funnits. Men vi har blivit lite bekväma. Vi har redan en politik att putsa.

Att vara en folkrörelse är vackert. Men att sluta röra på sig är inte lika vackert. Ibland kan det till och med kännas som om lacken drog iväg och lämnade resten av bilen bakom sig.

För socialdemokratin är ju inte att vara för eller emot RUT, inte handlar den heller om hur mycket vi ska höja skatten, eller för den delen sänka den. Det där är ju bara lack. Socialdemokratin handlar ju om att ta Sverige framåt. Inte bara delar av Sverige.

Sofie tycker: Back to the roots, för att hitta vägen framåt. Men passa oss noga för att fastna där.

Olustigt – men nu har vi chansen

oktober 4, 2010 - Leave a Response

 

Visst är demokratin fantastisk. Den har sina brister och fel men det är det enda vi har. Idag blev det på riktigt, demokratins utslag gav de etablerade partierna en rejäl käftsmäll. Kanske en björntjänst gjordes, men samtidigt en rejäl markering mot de som har satt dagordningen den senaste tiden, och de som har opponerat mot den. Idag värmdes för första gången riksdagens stolar av Sverigedemokratiska rumpor. För de etablerade partierna är detta såklart ett misslyckande. För mig är det ett misslyckande.

 Socialdemokraterna och Moderaterna har sitt stora ansvar. Efter fyra år av Moderatstyre missnöjesröstade Sveriges väljare in ett rasistiskt parti i riksdagen. Moderaterna har flyttat synen på människan. De har gjort det stegvis, gradvis minskar kravet på människors solidariska handlingar över gränser, mellan generationer och mellan samhällsgrupper. På många sätt har det nu blivit tolererbart att prata nedsättande om människor som inte är ”samhällsbärare”, som inte kan få jobb, som behöver ekonomiskt bistånd. Reinfeldts politik har flyttat det som är politisk korrekt och mänskligt försvarbart. Den nya gränsen har gynnat ett parti som inte står upp för människors lika värde. Och det värsta av allt är att Socialdemokraterna inte har lyckats möta detta. Vi har inte lyckats ge ett alternativ, där en tillväxtpolitik skapar jämlika samhällen, där alla behövs utifrån det enkla faktum att de är människor, där alla bidrar. Socialdemokratin lyckades i ännu ett val snarare stå upp för ett system, än för människor som hamnat mellan stolarna. Vi visste inte vad vi väntade på. Eller vi vet vad målet är. Ett jämlikt samhälle där alla har en plats och kan leva ut sina innersta drömmar. Istället kom fastighetsskatten och ville straffa dem vars högsta dröm var ett hus på en gräsplätt. Vi ville straffa dem vars dröm var mer tid till barnen genom att lämna över städningen till någon annan. Så var det givetvis inte, men så blev det. Det blev principernas istället för pragmatismens socialdemokrati som gick till val.

 Nu har socialdemokratin ett nytt försök till att spegla den politik som detta, vårt nya Sverige, behöver och vill ha. Vi har progressiva röster, starka människor som för länge sedan förstått åt vilket håll vi var på väg. Nu är det dags för dem att berätta. Missa inte chansen att lyssna.

Kajsa Grytt är fantastisk eller – jag kan aldrig bli någon ängel men låt mig komma stark och fri.

februari 4, 2010 - Leave a Response

 

Kajsa Grytt har gjort en Johnny Cash – fast inte riktigt ändå. Kajsa bestämde sig för att åka ut till kvinnofängelser och samla texter. Hon bad kvinnorna att få ta del av deras innersta, genom brev, texter eller dikter de skrivit. Hon fick dem och en del av dem har blivit tonsatta av Kajsa. Men resultatet blev inte som Kajsa förväntat sig.

Bilden av en man i fängelse ställs mot bilden av en mamma i fängelse. Bilden av en stark, häftig man med beundrarinnor i släptåg ställs mot en nerpundad, ansvarslös och misslyckad kvinna i fängelse. På kvinnofängelser finns ingen kö av beundrare.

Det är ett symptom i tiden. Kvinnan förväntas vara den ansvarsfulla, en man utan känsla för rätt eller fel ursäktas. En kvinna kan inte hamna i fängelse för hon har barn att ta hand om. En man har en fru som tar hand om hemmet när han sitter på kåken. Generaliseringen är grov, men bilden stämmer.

Så blir texterna inte Cash – det blir inga texter om utbrytningar eller uppror mot plitarna. Det blir ett stort förlåt till det samhälle som har satt dem där. Det blir starka dikter om längtan efter den man som gjorde att de hamnade där.

 – det rinner en tår ner för mitt lår och jag låtsas att det är du.

Kajsa fick en överstruken geting i expressen. Jag gick därifrån med tårar och en överväldigande känsla av att jag just fått höra en sanning.

Ibland är det bara så skönt att få vara i en gråskala.

Ibland blir man så varse – eller idag är en annan dag

oktober 20, 2009 - 2 svar

 

När dina värderingar brister – vad slåss du för då? När det du krigar för, inte längre är värt att dö för? Vem gör sällskap med dig då? Idag är en annan dag än igår, idag har andra sår.

Man härbärgerar så gärna det som är svårt. Som insikten om att du har det bra, när han du nyss gick förbi, som låg på gatan, inte har det lika bra. Eller som han den där som ville ha en slant på tunnelbanan och du stack till honom skramlet i fickan. Tittade du honom i ögonen? Såg du hans smärta och förnedrade själ? Såg du att han inte ville vara där, med handen utsträckt mot dig? Du skulle ha tagit den, inte ge bort tre och femtio i hopp om att slippa hugget i hjärtat.

Du tittar hellre på barnen på någon gala på TV. De där barnen som är magra, som har en mamma som dör i AIDS eller som har blivit lurad av något stort jättemultinationellt företag att använda mjölkersättning. Så barnen blir sjuka. Då ger vi lite mer än tre och femtio. Kanske hundra kronor, eller tvåhundra. Kanske en gång varje månad. Eller så blir vi isbjörnsfaddrar och tänker att det är väldigt, väldigt hemskt att isarna vid polerna smälter. För det är ju hemskt. Sen går vi till jobbet nästa dag. Äter en lunch ute. Och det känns ganska bra – att vara fadder till en isbjörn som har det svårt.

Jag gör också så.

 Logiken brister inte. Det är bara lättare att vara solidarisk med någon som du inte kan ta i handen.

Bullerbyn nästa för Åkesson

oktober 19, 2009 - Leave a Response

Oj – han är ju rasist, hörde jag idag. Det är klart han är rasist. Jimmy Åkesson. Han är superjättemycket rasist. Han tycker inte om muslimer. Han vill repatriera flyktingar. Han vill ” Motverka diskriminering och svenskfientlighet genom att skrota instegsjobben och förbjuda alla andra former av positiv särbehandling, etnisk kvotering/diskriminering på arbetsmarknaden.” Han beskriver islam likt en pest som sprider sig och dödar den ”Svenska kulturen” bit för bit. Jimmy och hans vänner är rasister – ut i fingerspetsarna.

Samtidigt så finns det något större och mer otäckt. Den strukturella rasismen understöder Jimmy. Sverige är ett delat land. Människor verklighet stämmer inte överens med den bild som den etablerade politiken vill ge. Genom att förneka människors rädslor istället för att ta dessa på allvar har vi skapat en grogrund för Jimmy. Han tär och vi när.

 Att stå upp för demokrati och människors värde är något som ständigt måste göras. De etablerade partierna i Sveriges riksdag ska och måste sätta de demokratiska spelreglerna. Vi kommer aldrig acceptera att människor diskrimineras på grund av religion. Vi kommer heller aldrig acceptera att någon diskriminerar på religiösa grunder. Vi kommer aldrig, aldrig, aldrig acceptera att någon diskriminerar överhuvudtaget.

Den bollen ger vi inte till Åkesson. Han ska inte få beskriva världen. Därför måste vi göra det. Krasst och verkligt beskriva världen och hitta lösningar. Jimmy säger att han kommer att göra allt i sin makt för att ”vända trenden”. Han pratar om muslimerna. Läskiga paralleller med en annan otrevlig typ.

Sverigedemokraterna överlever på någon annans andades luft. Det är smart att spela på människors rädslor. Men det är fel, så fel. Kategoriskt och utan skrupler delar han människor i vi och dom.

Idag pratar han om muslimer, imorgon om samer. Vad kommer härnäst? Människor med funktionshinder? Harmynt? Människor med mörkare hy än Jimmy själv? Kvinnor? Jimmy vill leva i ett Bullerbyn. Med små lintottar, kor med skällor och mamma, pappa, barn. Jimmy är inte bara rasist, han är också en fossil.

Härmed vill jag deklarera att Jag tycker mycket illa om Jimmy och hans politik. Fy för honom, fy för hans kamrater och fy för oss etablerade politiker som inte lyckats ta debatten. Det är dags nu. Att locka fram dem ur sina hålor och ta död på vartenda argument.

När siffror blir människor

oktober 19, 2009 - Leave a Response

 

Mitt i kommunens budgetarbete såg jag en bild på en leende man i lokaltidningen. Han log för att han äntligen fått ett jobb. Istället för att tacka och ta emot bidrag jobbade mannen ihop sina egna pengar. Han hade varit i försörjningsstöd länge. Så länge att han hade tappat tron om att någonsin få känna sig nyttig på arbetsmarknaden igen. Som en kugge i ett hjul som ingen saknar. Nu vaknar han tidigt varje morgon, sträcker på ryggen. Tar på sig sina fina kläder och sina fina skor och går. Varje morgon. Så blev han en människa istället för en siffra. Han är en del av det jobbpaket som vi initierade i våras.

Jag är så glad att jag såg bilden. När siffrorna och orden jag sätter på pappret blir människoöden, känns jobbet viktigare än någonsin.

Idag blev det offentligt. De politiska prioriteringarna för 2010 års budget. Där ryms många fler människoöden. Barn som drabbas hårt av lågkonjunkturen, föräldrar som blir arbetslösa, skolbarn som inte når målen och våra gamla som behöver vår vård och omsorg. Stolt är jag. Stolt över att få jobba åt människor som precis som jag ser människan bakom siffran.

Tack för det!

Vad händer, vad händer?

juni 16, 2009 - Leave a Response

Jag står på Sergels torg, det regnar. Ändå har en trogen skara medmänniskor tagit sig dit.

Anledning är tre små pojkar. Demonstrationen jag är på, är för deras skull. Eller nej förresten, inte bara, för alla de barn, ungdomar och vuxna som landet Sverige vill utvisa till krig och elände, till tortyr eller till total ensamhet.

Tre barn står i mitten av den cirkel som demonstrationen utgör. Klasskamrater håller tal, fotbollslag visar sitt stöd. Till sist gör en hängiven, fantastisk fritidsledare entré och förtydligar för oss alla som står där, att dessa tre bröder, de skriker precis lika högt som alla andra gör när de blir torterade.

Vad har vi för rätt, att som människor skicka barn till ett land dit vi själva inte skulle sätta en fot? Vad är det som gör att tre barn bara blir en utredning, ett papper och ett avslag i migrationsverkets statistik?

Vad är det för fel i huvudet på oss, när vi påstår att detta landet enbart tillhör oss. När ett streck på en karta får avgöra vem som ska leva och vem som ska dö.

Är vi tillverkade för att leva i ett geografiskt område, eller är vi del av ett socialt sammanhang? Ska vi för alltid vara våra rötters mylla trogen, eller kan vi hitta nya platser i världen att göra en gärning på?

Bröder som dessa, vars liv ligger helt i händerna på någons annans goda vilja, finns överallt, världen runt. Kriget är inte deras, misären har inte de skapat. Ändå står de här, i mitten av en folkskara på ett regnigt Sergels torg.